Hej! Nu rullar det på och sista veckan här har inletts, man är så inne i träningen nu så att man tom på sin enda fridag ser till att man promenerat minst 1 mil???, det känns skönt.

Men idag var jag med om en otrolig sak som jag bara måste berätta om. I morse efter frukosten så satt jag och min kompis Kristina och pratade med en av killarna här nere, vi pratade lite om oss själva och den här killen berättade då om sin resa och om sin sjukdom.
Han berättade b.la att han gjort en gastric bypas operation för tre år sedan, och sa att han vägde 160 kg när han gjorde den. Vi bara gapade och sa att det kan man inte föreställa sig, han är så smal nu.
Han sa då, gå in på min FB sida och titta på gamla foto.
När jag och Kristina satte oss senare och väntade ut regnet så gick vi in och tittade.
Jag tittar igenom fotona och helt plötsligt säger jag till Kristina men , det är ju ..... och det där är ju ......, jag berättar för henne att dom känner ju jag, jag var tillsammans med deras kompis för en herrans massa år sedan, vi var t.om sambos i tre år.
Kristina bara tittar på mig och börjar skratta.

När jag sedan hör denna kille komma i korridoren springer jag ut och visar honom fotot jag sett och pekar på den ena killen och säger: känner du honom?
Då säger han, ja det är ju jag????
Det visar sig att vi känner varandra, att vi festat tillsammans och haft mycket roligt ihop.
Världen är bra liten ibland.
Imorgon ska jag, Kristina och killen ta buss till Kotor och gå där lite efter våra behandlingar och då ska vi prata minnen.
Det är så härligt med Kristina för hon tar inte illa upp att han ska följa med.