Jag började få problem med min högra fot för ca 5 år sedan. Det gjorde ont när jag gick, den svullnade upp till dubbel storlek över hälsenan och högra ankeln.

Jag har alltid varit en person som älskar att hålla igång, har alltid varit ute och dansat, alltid hållit igång med mina barnbarn.

Jag började söka hjälp för min fot hos min reumatolog och han skickade remiss till röntgen och gav mig mina första kortisoninjektioner i foten.

För att inte tjata om alla saker som gjorts så kortar jag ner det med att sammanfatta allt som gjorts.

Jag sökte själv sjukgymnast som behandlade mig med övningar, ultraljud och akupunktur men inget hjälpte.

Jag har sedan dess varit på 22 röntgen av min fot, varit hos minst 10 specialister inom ortopedi och just fötter.

Jag har fått säkert 30 injektioner med kortison, jag har varit hos ortopedteknikern säkert 10 gånger för att tillsammans med honom försöka få fram något som hjälper mig.

Alla specialister har sagt till mig att det är inget fel på din fot, samtidigt som jag bara fick mer och mer ont, jag började undra om jag bara inbillade mig? Men en fot kan ju inte svullna upp så mycket bara av inbillning eller?

Jag har fått ge upp alla mina intressen, såsom dans, linedance mm för min fot svek mig, men jag kämpade på med att fortsätta jobba iallafall, något måste jag ha kvar för att inte bli dum i huvudet.

För 8 månader sedan blev allt värre, mer och mer ont, jag började då att själv söka mig till andra läkare, till sist fick jag en tid till ett fotteam på ortopeden i Malmö, jag fick göra en ny vanlig röntgen och sedan kom jag till läkaren.

Han visade mig rtg bilderna och t.om jag såg något konstigt och frågade vad det var, han sa bara, detta är ditt största problem.

Det visade sig att under fem års tid, kanske längre, så har ett extra ben växt ut bak vid hälsenan och det har bara blivit större och större, det irriterar hälsenan och gör att jag får en inflammation i hela foten. Detta har alla läkare, sk specialister missat i fem år??!!!.

Jag hade även helt slitit ut stora fotleden så jag går ben mot ben i foten varje steg jag tar.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta av beskedet men det var en enorm lättnad att äntligen få veta att det inte var inbillning.

Nu väntar jag på en operation där benet ska tas bort, men jag fick också reda på att jag inom några år måste steloperera foten och att jag aldrig kommer att bli smärtfri i foten eftersom jag gått så länge med detta.

Jag har två diagnoser, jag har reumatism sedan ca 10 år tillbaka och det är en kamp i sig själv att ha denna sjukdom, men för nästan två år sedan fick jag en ny läkare, en reumatolog och när han undersökte mig första gången så sa han till mig; du har ju även fibromyalgi, jag bara sa, är du säker? Ja jag har jobbat med detta i 25 år så jag är säker på detta.

Jag hade alltså även en långt gående fibromyalgi.

Det som är jobbigt att ha båda dessa sjukdomar är att dom motarbetar varandra kan man säga, det som hjälper det ena triggar det andra, därför är det svårt att få rätt mediciner som hjälper mot värken.

Jag är en person som aldrig skulle lägga mig ner och ge upp, jag jobbar vidare och försöker göra allt jag brukar göra, men jag märker ju att sjukdomarna gör det svårare och svårare för mig.

För ca fem år sedan fick jag problem med min högra fot och detta har blivit en följetång för sig själv.

Jag berättar om just detta i nästa inlägg.